luramig

I skrivande stund har jag varit sjuk i ungefär 4 veckor, har varit förkyld, haft halsfluss och nu är jag sjuk igen och har hela munnen full av sjukdomar.

 

På sommar för kanske 4 veckor sen lite drygt hände det där jag trodde aldrig skulle hända - det som jag visste skulle äventyra allt och förmodligen förstöra mer än vad jag kunnat ana. Du kysste mig. Eller så kanske det var jag som kysste dig. En hel kväll var det vi. Vi satt och hånglade någonstans mitt inne på sommar och vi var ganska för fulla båda två. Vi dansade till love will tear us apart och du kysste mig. På hemvägen höll du mig i handen fastän tova var med. du väntade med mig de 16 minuterna det var kvar till mitt tåg och allt kändes sådär bra. Tills jag kom hem och insåg och grät. Har gråtit rätt mycket sen dess över dig. Tills igår var det bara tomt. På hultsfred insåg jag att jag var kär på riktigt eftersom att jag inte ens kollade åt någon annan kille - grät en hel kväll för att vi tappade bort varandra. 

/

Sen gången på sommar pratade vi en gång innen hultan, ca 2 veckors tid. Sen hultsfred hade vi inte pratat heller så var så nervös inför sofies firande igårkväll. Just hos sofie pratade vi knappt. men sen var vi fulla och glada och var på ace. stod ute och rökte, gick och kissade och rökte igen. då kysstes vi igen och stod ute i rökrutan tills den stängde och en vakt sa åt oss att fortsätta därinne. väl inne så dansade vi på varsin sida av dansgolvet och jag ville bara vara nära dig för det är vi. det borde vara vi. fastän det aldrig kommer att vara vi.

/
Efter ace åkte vi med dina kompisar och åt tunnbrödrulle och jag tänkte inte mer på vad som hänt tidigare på kvällen. vi gick in på 711 och köpte cigg och dina kompisar var långt borta när vi kom ut så du tog min hand och sa vi sätter oss på stenbänkarna. där satte vi oss och satt i 3 timmar. och du är den vackraste människan jag vet. känner mig så säker på oss men osäker på mig själv och osäker på vad jag ska säga för att förstöra så lite som möjligt. saknar dina händer över mig, när du höll handen runt min nacke och sa du är så fin och jag dör inombords varje gång våra ögon möts. brinner varje gång vi flämtar, får ångest av att tänka på hur mycket vi ville ha varandra inatt. 

hur mycket jag alltid vill ha dig. undrar hur du känner. lär aldrig få veta vet bara att våran vänskap är fuckad numera. 

kommer ihåg i mars eller när det nu var april kanske när vi satt på montemelius och pratade om allt i livet och jag vet att jag kan berätta vad som helst för dig. kunde. eller aldrig kunnat berätta om oss.

hur vi stod och kramades 10 över 6 imorse utanför skanstull och det gjorde så ont att lämna dig när det var 2 min kvar och du sa thea du är sjuk gå nu så du inte missar den, så kysstes vi och jag backade mot dörrarna och du slängde iväg en puss med handen.

 

/ 

idag åt du glass med agnes och hon är så mycket bättre än vad jag är och jag vet inte vad jag tar mig till om jag inte får dig.