När allt du levt för räknats ut som ett skämt.

Jag mår så jävla kasst. Viktångest+Håkanångest+Förkyldning+Pms+Du.
Jag vill bli smal. Jag vill att du ska se mig. Vilja ha mig. Du kan få mig så lätt. Jag vill inte att håkan ska försvinna i nått år. Håkan som gjort allt värt att se, allt värt att leva, allt värt att kämpa för. Förkyldningen som jag smittat många med. På gott och ont. Pms som bara förstör allt. Gör mig känslig. Arg. Tårfylld. Som får mig att tycka synd om mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0