luramig

Imorgon var det 11 månader sen vi träffades för första gången. Alltså lär jag precis just nu ha hittat dig och börjat inse hur fin du var. Hur mycket jag nog ville ha dig. Har tänkt lite på det där, hur det senaste året hade varit om det inte varit vi. Om jag hade mått bättre eller ännu sämre. 
Har nog inte gått en dag utan att jag tänkt på dig.

Berättade tidigt igårmorse för Josef om att jag hade skrivit till dig och sprang ut i rummet. För jag skämdes för mig själv för att jag är så jävla beroende av dig. Eller är det dig jag är beroende av eller bara tanken av någon? 

Josef insåg kanske inte allvaret eller så var det precis vad han gjorde. Han frågade om jag skulle falla för honom igen nu och jag kollade på min älskade bästa josef och svarade att jag aldrig slutat falla. Sen pratade vi inte mer om det.
Skrev alltså med dig inatt. Kan skylla på min fylla.

Erkände alla tankar för dig men minns inte dina svar för jag raderade dem när jag bara hade skummat igenom dem. För vill ju inte ha dig. Eller så är jag det jag vill. När jag tänker på allt som har med kärlek att göra, allt jag vill ha med kärlek att göra så tänker jag dig och min intrasslade i varandra i din säng med utsikten över vattnet.
Glömmer allt det mörka som egentligen förpestade hela oss.  

 

  Och jag vet inte vem jag ska prata om om detta. Ella och jag har glidit ifrån varandra på något konstigt sätt, speciellt nu när alvali är med i bilden. Vill bara prata med josef men får vänta i några dagar tills sara åkt hem. 

Om jag ens kan berätta för josef då.

vad är det ens jag ska berätta

på tisdag kommer du hem.

 

 

  Ska på jobbintervju om 3 timmar, så ska hoppa in i duschen nu och bli en ny människa. Vore bra om jag fick jobbet så jag kan fly verkligheten lite men antar att det bara kommer dra ner mig mer.