luramig

Där nere igen. Kom jag någonsin upp?? 

Ju gladare jag är på jobbet desto ledsnare är jag hemma. Orkar inte vara trevlig social vanlig mot skolan längre, imorgon är den dag när jag vill ligga hemma i sängen och hata mitt liv för att jag inte orkar mer.

 

Blivit ruskigt osäker på mig själv igen, min kropp är ingenting jag skulle vilja utsätta en annan människa för. Skulle ändå inte våga släppa någon nära igen.

 

Allt detta kanske är främst för att jag skäms över mig själv gällande P, och inte p som i perpäronpung, utan p som i på jobbet. Vet inte vem som leker med vem, eller om han vet hur mycket skada han egentligen gör, mot sig själv. För kommer aldrig att vara abel att känna något tillbaka. Vill vara som honom, knulla runt utan att känna skuld, bara leva, sexa bort problemen och osäkerheten.

 

Isolation. Insolerar mig mer och mer och finns ingen jag kan prata med.