luramig

Tror att jag måste börja skapa igen. Skriva/fota/rita.

 

Läst igenom gamla texter/dikter/ord jag skrivit och tror jag kan varit ganska klok tidigare i livet. 

Kan även vara det billiga grekiska rödvinet jag dricker. 

Lyssnar på min värsta gå sönder låt. 
Candles

Något som är så skönt är att den inte får mig att känna lika dant som förr.

Förr var det folk som utnyttjade mig, 

trodde jag iallfall. Idag vet jag inte.
Det jag vet idag är att ingen finns där för att utnyttja mig.
Och av mina små orsnuttar i den gammelrosa boken har jag nu lärt mig att jag inte ska låta någon komma så nära.

Inte låta mig falla. För det gör ont när man landar. 
Hellre stå med båda mina egna fötter på jorden. 

Hellre aldrig falla

Aldrig känna

Aldrig behöva bli sviken

Ensam kanske inte är stark men det är starkare än när man ligger på backen och blir pissad på.

 

 

Jag ljög för Johannes idag.
Han frågade om jag hellre skulle vara ensam en månad än att spendera en hel månad men en och samma människa. 
Jag sa såklart ensam. 

Han höll med.

Dock känner jag av dessa timmar av umgängesförnekelse att det är människorna runt mig som får mig att känna att jag existerar.
De bekräftar min existens. 
När de väl svarar på mina meddelanden det vill säga.
När de säger saker de inte kan hålla.

Ska bli ensam och stark. Eller stark som ensam.